illusionsofmymind

Jag vill verkligen tillbaks till tiden då man var liten.
Allt var så himla bra då.
Inga bekymmer , inga problem. Inte mycket i alla fall.

Jag minns när jag tappade min första tand , hur rädd jag blev. Jag trodde jag skulle tappa alla mina tänder och aldrig få dom tillbaka igen .

Jag minns gamla vänner och hur roligt vi hade, var har dom tagit vägen?
Det är egentligen inte många av mina gamla vänner jag har kvar. Sorgligt .

Men tyvärr kan man inte åka tillbaks i tiden, och vuxenlivet närmar sig med stormsteg.
Tiden går alldeles för fort, skulle inte förvåna mig omjag snart ligger på ålderdomshem.
*poff* och så är det redan skola nästa vecka.

Läst någonstans "Play the moments. Pause the memories. Stop the pain. Rewind the happiness."
Det hade då inte varit dumt! ;)

Dom senaste åren har gått upp o ner så att säga.
Vissa perioder har vatt jättebra och andra helt botten.
Men när man var barn så var det inte alls så jobbigt.

Nu är man snart vuxen , och då ligger det mesta ansvaret på en själv.
Man ska ju skaffa nånstans att bo, jobb, osv osv. familj o så med kanske?
Man kan ju inte precis bo hos mamma o pappa resten avlivet.
inte för att jag vill det ,
ska definitivt inte bo kvar i denna hålan! Men mamma o pappa hade gärna fått komma o diska, tvätta, städa.. etc.
Sånt man slapp göra som liten ;)
Och alla räkningar somska betalas, haha. uuusch .

På sätt o vis längtar jag tills jag själv får barn, jag har väl alltid tyckt om barn , men sen vet jag samtidigt inte omjag klarar av det .
Jag går och intalar mig att om jag får barn ska jag inte vara som mina egna föräldrar har varit , utan jag ska vara bättre. Men hur lätt är det? det återstår väl o se. Det dröjer i alla fall några år innan jag skaffar barn , tills jag pluggat färdigt och skaffat ett riktigt jobb åtminstone.

I don't wanna grow up . :)


/A.